Att det alltid, då menar jag alltid ska vara så svårt att komma på ord. Men nu när jag skriver det här så skriver jag det här så har jag en klump i magen och det känns inte bra. Klumpen bara växer och växer, kan den inte bara få försvinna?
Det är precis som när man vill gråta, man vill liksom bara få ut allt men det går inte.Jag håller på att försöka få känn på vad klumpen säger och jag har kommit fram till det här:
Rädsla, nervositet, oro och saker som jag inte kan sätta ord på. Åhh, att ord ska vara så svårt. Jag har aldrig litat på ord, eller jo kanske en del ord. Ord som är bra. Dem tror jag på, oftast. Det kanske beror på vilken mun orden kommer ifrån. Om dem kommer ifrån vänner, familj och släkt så tror jag på dem. Svårt är det att ta åt sig, men jag försöker. Och jag lyckas ibland och det tycker jag är bra. Jag ska skriva uppmuntrande ord nu till mig själv för att försöka få bättre självförtroende.
Jag är stark, jag är bra på det jag gör, jag mår bra, jag klarar det jag vill klara och jag är mig själv och det är det viktigaste!

Linda Johansson, natten mot den 15de maj 2010